Även om termen "industriell-kvalitet" förekommer i namnet på de industriella-diamanter som används i diamantsågblad, finns det ingen kompromiss när det kommer till tekniska specifikationer. Dessa diamanter har faktiskt samma ursprung som syntetiska diamanter, men för att säkerställa effektiv och exakt skärning av hårda och spröda material som sten och betong måste de uppfylla mycket specifika krav vad gäller kvalitet, form och prestanda.
Det glänsande "kornet" du ser på sågbladet är av industriell-diamant. Även om naturliga diamanter finns i naturen är mer än 90 % av de diamanter som används i industrin idag syntetiska. Kina producerar över 95 % av världens syntetiska diamanter, så det är mycket troligt att kärnmaterialet i sågklingorna vi använder kommer inifrån landet.
För att göra skärningen mer effektiv är dessa diamanter inte bara utspridda på bladet; istället är de fast "inbäddade" i bladmatrisen genom processer som elektroplätering och sintring, vilket bildar skäreggar som kan skära.
När man utvärderar kvaliteten på dessa diamantpartiklar kan man inte bara titta på hur "hårda" de är; följande fem kriterier är den verkliga grunden för klassificering:
1. Kornstorlek: Bestämmer snittets "grovhet och hastighet".
Detta avser storleken på diamantpartiklarna, uttryckt i "maskstorlek" (t.ex. 30/40, 40/50). Ju lägre maskantal, desto grövre partiklar; skärningen går snabbare men snittytan är grövre. Ju högre maskstorlek, desto finare partiklar; skärningen är långsammare men snittytan är jämnare. Vid sågning av hård granit krävs ett finare korn för att säkerställa skärpan.
2. Styrka och seghet: Bestämma "slagtålighet".
Seghetsindexet simulerar en diamants förmåga att förbli intakt under påverkan av sågning. Det termiska seghetsindexet tar detta ett steg längre genom att testa en diamants förmåga att bibehålla sin seghet efter att ha exponerats för höga temperaturer-som de som genereras under sågbladstillverkningsprocessen eller torrkapning med hög-hastighet. Diamanter av dålig-kvalitet med låg termisk stabilitet tenderar att grafitiseras när de värms upp, vilket leder till "bladutbrändhet".
3. Kristallmorfologi: Avgör hur väl den håller.
Ju mer regelbunden form, desto högre hållfasthet, och desto säkrare hålls den av bindemedlet, vilket gör det mindre troligt att det lossnar i förtid. Vanlig kristallmorfologi är ett kännetecken för hög-kvalitetsdiamanter.
4. Föroreningsinnehåll: Fastställande av "Renhet".
Industriella-diamanter är inte 100 % rent kol; de innehåller varierande mängder föroreningar som kväve och syre. Ju färre föroreningar, desto färre inre defekter har diamanten, vilket resulterar i högre styrka och bättre värmebeständighet.
5. Koncentration: Bestämmer diamanternas "densitet".
Detta avser distributionstätheten för diamanter i skäreggen. Ju högre koncentration, desto fler diamantpartiklar per volymenhet, och desto längre livslängd för sågbladet; Men om koncentrationen är för hög kan det faktiskt göra att sågbladet blir "matt", vilket resulterar i minskad skäreffektivitet.
Oavsett hur stark en diamant kan vara, kräver det ett team för att uppnå sin fulla potential-och det är matrisens roll i ett skärhuvud. Matrisen består av metallpulver och fungerar som cement och binder ihop diamantpartiklarna. Dess hårdhet måste vara perfekt anpassad till den hastighet med vilken diamanten slits ner: om matrisen slits för snabbt kommer diamanterna att falla ut i förtid; om den slits för långsamt blir diamanterna matta utan att nya vassa partiklar exponeras.
